Tur att jag är där...som försvarare..!

Var hemma hos mina svärföräldrar här om dagen. Lilla S var på ett strålande humör och visade upp alla sina konster hon kan (dvs rynka näsan, vinka, sitta och slita loss bitar av hud från motståndarens ansikte, skratta..) och var så där underbar som bara hon kan va! Till saken hör att svärföräldrarna har en liten äcklig tax som jag fick tampas med under tre veckor i början av lilla S ljusrosa liv. Min man var oturligt nog bortrest under delar av taxens vistelse hos oss, och han tog verkligen chansen (taxen alltså ) att till skillnad från lilla S istället visa upp alla sina SÄMSTA sidor. Detta har gjort att vi nu kommit på kant med varandra, taxen och jag. Som straff får han inte gå i närheten av min lilla rosa pluttinuttmumsa (nu menar jag lilla S) utan blir inlåst när vi kommer (ja, jag vet att det är fel taktik, jag kan faktiskt oxå en del om hundar, men just nu är det skönt att slippa honom, så dä så!)

När vi sitter där och pratar och har det trevligt börjar lilla S tröttna på att göra konster och vill ha något annat än människorhud att leka med. Då sliter farmorn fram en gammal begagnad plast pip leksak och ger henne att suga på. Å det är inte vem som helst som begagnat den utan det är den där taxen! Är inte det närapå provocerande? Mitt barn ska enl hennes farmor få suga på samma saker som någon som äter häst bajs med stor aptit och slickar sig i rumpan (alt. i husses öra) frivilligt och med glädje! Jag höll på att svimma...bearbetar fortfarande det hela och känner återigen: TUR ATT JAG VAR DÄR!